stunder att glömma
Efter studenten var det rätt uppenbart att vi i teatern skulle splitras.
Vi alla går åran egna väg, vissa bryr sig minder om att hålla kontakten och andra inte.
Vi spenderade tre år tillsammans, tre år med mycket skratt, härliga stunder, bråk, gråt och skrik.
Det var en härlig tid, borsätt ifrån bråken då.
Det behövs två personer för att hålla kontakten, om en släpper så glider man ifrån varandra.
Känns lite som bara jag och Sandra har försökt att hålla kontakten, ni andra... gör inte direkt mycket.
Visst att ni har mycket att göra, men att skicka sms, prata på msn mm.... det tar inte sån tid.
Men kontakten kanske kommer senare? På ett sätt är det rätt skönt att vara ifrån varandra.
Oftast hade vi kul, men vi bråkade även rätt mycket. Men vad förväntar man sig av åtta tjejer inlåsta i ett rum flera timmar per dag?
Gymnasiet var både en jobbig och härlig tid, som jag inte kommer glömma.
Det är bara synd att vi aldrig mer kommer att ses.
Sen tänkte jag bara tillägga att jag är väldigt trött på annan personer som ALDRIG hör av sig (då menar jag inte i teatern)
somsagt det krävs två idevider för att hålla en kontakt, om den enna individen inte skriver på msn, skickar sms, ringer. Vad ska den andra personen då göra? Man tröttnar efter ett tag att alltid få ta kontaket.
Vara en "du-är-min-vän-om-du-kontaktar-mig" Höra av sig lite då och då för att hålla kontakten skadar aldrig.
Vi alla går åran egna väg, vissa bryr sig minder om att hålla kontakten och andra inte.
Vi spenderade tre år tillsammans, tre år med mycket skratt, härliga stunder, bråk, gråt och skrik.
Det var en härlig tid, borsätt ifrån bråken då.
Det behövs två personer för att hålla kontakten, om en släpper så glider man ifrån varandra.
Känns lite som bara jag och Sandra har försökt att hålla kontakten, ni andra... gör inte direkt mycket.
Visst att ni har mycket att göra, men att skicka sms, prata på msn mm.... det tar inte sån tid.
Men kontakten kanske kommer senare? På ett sätt är det rätt skönt att vara ifrån varandra.
Oftast hade vi kul, men vi bråkade även rätt mycket. Men vad förväntar man sig av åtta tjejer inlåsta i ett rum flera timmar per dag?
Gymnasiet var både en jobbig och härlig tid, som jag inte kommer glömma.
Det är bara synd att vi aldrig mer kommer att ses.
Sen tänkte jag bara tillägga att jag är väldigt trött på annan personer som ALDRIG hör av sig (då menar jag inte i teatern)
somsagt det krävs två idevider för att hålla en kontakt, om den enna individen inte skriver på msn, skickar sms, ringer. Vad ska den andra personen då göra? Man tröttnar efter ett tag att alltid få ta kontaket.
Vara en "du-är-min-vän-om-du-kontaktar-mig" Höra av sig lite då och då för att hålla kontakten skadar aldrig.
Kommentarer
Trackback
