Anneli

Efter studenten var man som utkastad i det verkliga livet. Nu har det gått över två månader sen studenten  och än sitter man arbetslös. Vilket suger riktigt hårt, att allt ska ta sån lång tid att få svar. Alla arbetslösa ungdomar söker jobb samtidigt.
Men jag har några som sagt att de ska höra av sig vilket bygger en liten trygghet.
Ska allafall upp till mamma och vara med på dagis tills jag får jobb, det gör så att jag får erfarenhet och referenser och det ökar ju chanserna till jobb.
Sen planerar jag körkort till någon gång i oktober, helst så fort som möjligt.


Man kan säga att det finns flera olika typer av arbetslösa.
arbetslös 1: Den som ligger hemma, kanske sökt ett eller två jobb. Men bryr sig inte något vidare att få det. lever helt och hållet på sina föräldrar och andra.
arbetslös 2: Sitter framför datorn var och varanan dag och skickar ut CV /Personliga brev till diverse arbetsgivare.
arbetslös 3: Går runt i affärer och ger ut CV:n, ringer runt och skickar ut via internet.

Så ambiös som nr 3 har jag inte blivit vilket jag kanske borde. Men det känns bra att ha ett jobb som barnflicka och det är ju det jag sökt. Kan ju inte direkt gå till en familj knacka på och säga att jag ska ta handom deras barn XP

Alla glädjs åt studentens glada dar, men inte åt det som kommer efter som ångest inför framtiden.