Anneli

Jag har haft många drömmar om vad jag vill bli när jag blir stor. Jag tänker inte jobba som vikarie förevigt. Men jag undrar om jag ska utbilda mig till något inom barn, blir isåfall idrottslärare. Fast jag är inte direkt den mest sportigaste typen. Men jag tycker att det är kul med idrott och vill uppmuntra barn att röra på sig. Alla ska få vara med, inte bara bollsporter då någon ensam stackare står i ett hörn och är livrädd. Deltagandet är viktigt så alla måste våga. Jag vet själv hur det var när jag var liten. Jag var den som drog mig ur när det var lekar, jag tyckte det var "töntigt" och jag kände mig uttsatt. Engagemang på lektionerna är viktiga för oss osäkra barn. Det är viktigt att vi får göra saker i vårat egna tempo och inte genom att slås ut, kull går ju oftast ut på utslagning på ett eller annat sätt. Antagligen blir man kullare själv, blir förstenad, tunnel och allt annat man nu kan bli. Att jag inte ville delta i kull-lekar höll i sig till tvåan (tror jag) började leka kull på rasterna, kändes inte lika jobbigt som en gymnastiksal tillslut kunde jag vara med och leka. Jag var helst kullare, det var skönare att utsätta en att känna sig utsatt. 
Men jag får se vad jag vill bli, om man skulle ändra sig kan man alltid utbilda om sig.
 
Jag kollar på parlamentet nu, Björn Gustavsson är med han är inte rolig.

  NICLAS HAR FLYTTAT NU!