Allting känns hopplöst
Min liv har rasat samman!
Jag såg verkligen fram imot att åka i väg som Au Pair, jag kämpade verkligen att få erfarenhet genom att vara på min mammas jobb, hjälptränare i kickboxning sökte en massa barnvaktsjobb.
Sen ringer dem idag och säger att jag INTE får åka pga av de medecinerna jag tagit och att jag mått dåligt.
Måste ha ett läkar intyg som säger att jag mår bra. Det måste gått MINST ett år innan jag får söka igen ifrån och det att läkaren skrivit på. Jag hade ALDRIG sett ifram i något så mycket som att åka i väg till USA, man får uppleva så mycket och upplevelser är något vi unga ska ta vara på medans vi kan. Men nu är allt borta, ALLLT på grund av de jävla tabletterna! Jag ville inte ens ta dem det var av läkarens ordenationer jag skulle ta dem. Hennnes svenska var dålig, hälften var typ på engelska. En läkare som snackar svengelska och berättar massa saker om medecin äär inte helt rätt att förstå.
Dessa piller var en extremt dålig idé, jag mådde bara sämre, de drev mig till att vilja ta livet av mig flera gånger.
Få panikångestatacker, ingen som aldrig fått det kan förstå den känslan, känslan av rädsla och otrygghet.
Lyssnar på : allting känns hopplöst ungefär så känner jag, mina drömmar är förstörda. Som jag förstodd det så kan det bli svårt över huvudtaget att få åka om man ätit anti-depp under en sån lång period som jag har.
Sen att jag haft ätstörningar gör inte det hela mycket bättre.
När man blir så besviken så kommer alla möjliga tankar om att ändå få åka, som att förfalska signaturer.
Ändra orgenisation och total ljuga för dem. Hade till och med en tanke om att skapa ett nytt pass men ny identitet.
Men jag funderar verkligen på att total ljuga,, jag hatar att vänta! Speciellt att vänta på något som kanske inte ens kommer att hända! Ingen ide att jag söker plugga utomlads antar att det är samma sak där.
Jag är en sån person som försöker att se allt så positivt som möjligt, nu har jag chansen att läsa på högskola utan att behöva plugga upp en massa ämnen. Så jag funderar på Borås högskola får då kan jag och Sandra bo ihop.
Vi kanske ska till Tahiland till våren. Jag vill verkligen resa runt lite.
Nu ska jag fortsätta vara ledsen..
Jag såg verkligen fram imot att åka i väg som Au Pair, jag kämpade verkligen att få erfarenhet genom att vara på min mammas jobb, hjälptränare i kickboxning sökte en massa barnvaktsjobb.
Sen ringer dem idag och säger att jag INTE får åka pga av de medecinerna jag tagit och att jag mått dåligt.
Måste ha ett läkar intyg som säger att jag mår bra. Det måste gått MINST ett år innan jag får söka igen ifrån och det att läkaren skrivit på. Jag hade ALDRIG sett ifram i något så mycket som att åka i väg till USA, man får uppleva så mycket och upplevelser är något vi unga ska ta vara på medans vi kan. Men nu är allt borta, ALLLT på grund av de jävla tabletterna! Jag ville inte ens ta dem det var av läkarens ordenationer jag skulle ta dem. Hennnes svenska var dålig, hälften var typ på engelska. En läkare som snackar svengelska och berättar massa saker om medecin äär inte helt rätt att förstå.
Dessa piller var en extremt dålig idé, jag mådde bara sämre, de drev mig till att vilja ta livet av mig flera gånger.
Få panikångestatacker, ingen som aldrig fått det kan förstå den känslan, känslan av rädsla och otrygghet.
Lyssnar på : allting känns hopplöst ungefär så känner jag, mina drömmar är förstörda. Som jag förstodd det så kan det bli svårt över huvudtaget att få åka om man ätit anti-depp under en sån lång period som jag har.
Sen att jag haft ätstörningar gör inte det hela mycket bättre.
När man blir så besviken så kommer alla möjliga tankar om att ändå få åka, som att förfalska signaturer.
Ändra orgenisation och total ljuga för dem. Hade till och med en tanke om att skapa ett nytt pass men ny identitet.
Men jag funderar verkligen på att total ljuga,, jag hatar att vänta! Speciellt att vänta på något som kanske inte ens kommer att hända! Ingen ide att jag söker plugga utomlads antar att det är samma sak där.
Jag är en sån person som försöker att se allt så positivt som möjligt, nu har jag chansen att läsa på högskola utan att behöva plugga upp en massa ämnen. Så jag funderar på Borås högskola får då kan jag och Sandra bo ihop.
Vi kanske ska till Tahiland till våren. Jag vill verkligen resa runt lite.
Nu ska jag fortsätta vara ledsen..
Kommentarer
Trackback
