Move

Jag har haft många drömmar om vad jag vill bli när jag blir stor. Jag tänker inte jobba som vikarie förevigt. Men jag undrar om jag ska utbilda mig till något inom barn, blir isåfall idrottslärare. Fast jag är inte direkt den mest sportigaste typen. Men jag tycker att det är kul med idrott och vill uppmuntra barn att röra på sig. Alla ska få vara med, inte bara bollsporter då någon ensam stackare står i ett hörn och är livrädd. Deltagandet är viktigt så alla måste våga. Jag vet själv hur det var när jag var liten. Jag var den som drog mig ur när det var lekar, jag tyckte det var "töntigt" och jag kände mig uttsatt. Engagemang på lektionerna är viktiga för oss osäkra barn. Det är viktigt att vi får göra saker i vårat egna tempo och inte genom att slås ut, kull går ju oftast ut på utslagning på ett eller annat sätt. Antagligen blir man kullare själv, blir förstenad, tunnel och allt annat man nu kan bli. Att jag inte ville delta i kull-lekar höll i sig till tvåan (tror jag) började leka kull på rasterna, kändes inte lika jobbigt som en gymnastiksal tillslut kunde jag vara med och leka. Jag var helst kullare, det var skönare att utsätta en att känna sig utsatt. 
Men jag får se vad jag vill bli, om man skulle ändra sig kan man alltid utbilda om sig.
 
Jag kollar på parlamentet nu, Björn Gustavsson är med han är inte rolig.

  NICLAS HAR FLYTTAT NU!


Idol

Något säger mig att jag borde fixa min egna dator och inte bara sitta framför mamma och pappas. 
Men jag taroch fixar datorn någon annan dag. "någon annan dag" är något jag är riktigt duktig på att bara skjuta upp saker så där. Har fortfarande en ohängd tvätt att ta handom.

Har funderat på en sak om jag verkligen har någon stor idol i mitt liv och vem i såfall den personen är. Jag tror inte direkt jag har någon. Visst att det finns folk jag ser upptill tycker är bra men jag har nog ingen stor idol. Isåfall skulle det nog vara Astrid Lindgren, jag kommer aldrig att växa ifrån hennes filmer<3 Man levde upp till filmerna och böckerna och karaktärerna som barn. Men hon är inte direkt den störta idolen för mig. Är väldigt kluven på den fronten. 
När man ändå talar om idoler så såg jag på IDOL igår. ÄNTLIGEN åkte han ut! Okej jag ska inte vara så hård men ungen är bara 16 år. Alla som såg idol la märke åt den skrikande tjejen som blev alldeles till sig när han sjung rakt imot henne, sen när Jidhe tog upp henne på scenen så skrek hon och hyperventelerade. Värsta Beatels hysterin. Efter Johan hade åkt ur i programmet så svimmade flickan. Det blev helt enkelt för mycket. ¨Lite läskigt att någon kan bli så hysterisk för att se, öra, ta i sin största idol. Men förebilder är till för att se upp till att bli tilltalad av så detta kanske bara är mänskligt beteande? Men hadde jag vart Johan skulle jag tyckt att detta vart lite väll obehagligt, man behöver lite utrymme.
Ibörjan tyckte jag att ingen av "idolerna" var speciellt bra men nu har jag sett några gånger här på slutet och de tre som är kvar är faktiskt de bästa. Det viktigast hos en artist är att dem ska ha kul för då har publiken kul. De måste våga släppa loss tror på sig själva. Lossas ha världens bästa självförtroande, det är då ett framträdande blir bra.

Ska nog ta och ta handom min ohängda tvätt nu och leta upp lite adventsljustakar. Det är så tråååkigt att vara ensam!

away

Min storebror ska flytta hemifrån. Man slipper ju hans plinkande på instrumenten höra hans eviga sång och ding-ding ljudet när han spelar in. Men lite tråkigt är det allt, blir ju så tyst och mamma blir ledsen.
Men så är det, barnen växer upp och skaffar sig egna liv som jag hoppas att jag snart gör. Jag vill ockå flytta!! Vissta att jag har det bra hemma men jag vill ha något nytt inte bara samma hela tiden. Hoppas det blir bättre när man ska börja plugga. HEJDÅ stockholm! 

Imorgon är det första advent vilket är typ... Fyra veckor kvar till julafton, måste köpa klappaar!
- Mamma: Smycke som varje år eller? Hahaha
- Pappa: Uppskatar inte direkt mycket jag köper åt han så det får bli strumpor.
- Nils: Redan köpt massa tråkigheter^^
- Farmor: Något fint ljus
- Mats: Ljus!
- Farfar: Ljus? Fantasin flödar här ^^
- Sandra: Det kan man inte skriva eftersom hon brukar läsa här. Sorry Sandra XP 
- Malin: Får väll anse ^^

Någon mer som jag glömt bort?

Nu ska jag spela lite sims 

Lonely

Min storebror Nille the man Nils Niclas fyldde 24 år igår. 27 november självklart så prickar jag in detta datum med att bli magsjuk. Något jag lyckats med i väldigt många år. När vi var mindre och skulle ha kallas för honom var alltid någon av oss sjuka. Sennär vi blivit äldre är det oftast jag och mamma som turas om att varannat år ha magsjuka det datumet.
Men inte så konstigt att jag fått magsjuka eftersom där jag jobbar har de flesta åkt på magsjukan så självklat ska inte jag få klara mig. Inte nog med det så är jag förskyld och har äckel hosta. De som följt min blogg ett tag (om nu någon gör det) har kanske lagt märke till att jag är förskyld väldigt ofta så idag var jag hos läkaren och fick medecin. Men jag har nog bakterier i kroppen som helst bör försvinna snart.

Jag känner mig bara otroligt ensam, känns som ingen bryr sig om mig, ingen har ens tid att skicka ett sms till mig. Oftast är det jag som tar kontakt dem. Då menar jag OFTAST jag vet inte om det är mig det är fel på, eller om folk inte har tid och väntar på att jag ska ta kontakt. Jag vill ha någon NU! Kunna prata med ha roligt med, göra saker ihop med. Varför kan jag inte få det?

En fråga många tjejer eller kanske alla tjejer ställer sig varför är killar puckon? Finns det inga killar som inte är sliskiga fjortisar? Jag hatar att bli kallad "sötnos" och "gullet" hatar att få massa "smickrade" sms om hur söt och vacker jag är, haha rena skämtet! När man knapt känner killen.
Av en kille som skickar sånna sms till mig ger det mig intrycket att han är:
Kåt, osäker på sig själv, och vill ha första bästa tjej i sängen.
Nä, kanske inte första bästa, men han väljer nog inte med allt för stor omsorg.
Jag VILL inte hångla med någon på första dejten.
Jag VILL inte ha sex med någon på första dejten. 
Är det så svårt för en kille att förstå det? Är jag den ända tjej som är sån?
Jag kommer aldrig att hitta någon kommer vara ensam förevigt )=

Anneli påbörjar nu sitt liv som ensamvarg.

Hurt

Jag börjar halv åtta imorgon så jag borde sova snart.
Jag ska egentligen inte sitta vid datorn så sent men idag blev det bara så. Jag sitter inte mycket vid datan längre och det är inte att jag inte har tid jag saknar bara lusten att sitta här.
För tredje helgen i rad var jag ut och festade. Jag och Johnny åkte skridskor, hoppade i en stor stuntkudde, åt på pizza hut var på biljardpalatset och viper room. Kan ju säga att jag inte spelat biljard på ca tio år så jag var hyfsat värdelös. Men jag träffade bollarna ibland. Men det var en lyckad dag önskar bara att jag kan åka skridskor för det är väldigt kul. Men det känns som alla benen i foten ska trängas ut på sidorna och sprängas i luften. Därför bör jag undvika skridkoåkandet. 

Har läst på magskolan.se om dyspepsi som jag misstänkt att jag har med det var inte riktigt det jag trodde det var. 
Trodde att det kunde sätta sig i ryggen, knän mm, men tydligen var det bara magen. 
Min mina misstankar stämde ju delvis iallafall.
Men ska ändra lite av mina vanor så hoppas jag att det blir lite bättre sen så finns det receptfri medecin på apoteket jag har tänkt införskaffa. 
Man ska undvika: Fet och stekt mat, stark mat, choklad:( , pepparmint, juice (som jag är beroande av), alkohol. Tre helger i rad med rätt stor konsumentation av alkohol mår inte min mage bra av. 

Jag är en liten person med stora problem. Att ha problem med ryggen gör att man känner sig gammal att tillomed bli hindrad att göra vissa saker pga av ryggproblem känns det som man är minst 50, sen att jag har problem med både fot och knä också gör att jag känner mig som 85 år gammal tant.

Men nu ska 85 åringen sova, så hon orkar ta sig och jobba imorgon. Får väll ta med rulatorn XP 
Så illa är det iallafall inte än så länge.
  

oneneski olokon

Jag bloggar typ inte längre för jag antar att folk inte läser den så då känns det rätt onödig, fast ändå är det rätt skönt att skriva av mig lite av det som händer, i mitt väldigt oitrsanta liv.

Killen från viper och jag skickar minst 50 sms per dag till varandra, och ska träffas nästa helg.
Jag önskar att man hade en killvarnare på sig eftersom jag har en tendens att träffa fel sortens killar. Utsidan är bara ytligt skit, det är när man börjar lära känna personen på insidan man ser hur vacker personen är.

Igår fyllde min Sussi 20 år, blev kalas med hennes släkt och familj samt middag på Rudolfiono som ligger i gamla stan.
Jag önskar att jag kunde njuta av den fina bubbelgumsrosa tårtan med skorpionen på, men jag tycker verkligen inte om tårta framför allt inte grädde. Champangen eller om det var moseradt vin var gott, smakade lite som läsk, sånt är farligt.
Efter middagen på resturangen så drog jag Sussi, hennes storasyster Jenny, hennes kille Vahaabh (stavas?) Sussis kille Micke till fruängens kvarterkrog och sjung kareoke. Jag Jenny och Sussi sjung Spice Girls, vi var ju alla barn på 90-talet. Mitt ex som jag inte träffat på ett och ett halvt år var där, och hans tjej jobar där. Men hon var snäll och bjöd på grattis dricka ;) Hon visste nog inte vem jag riktigt var. Vi snackade om att dra till Patricia, men insåg att vi inte skulle vara där så länge och att vi var väldigt trötta. Sussi hade lila stövlar med klack på hon fick ont i fötterna av dem, så snäll som jag är delade jag med mig av en av mina vita gympa skor, så vi gick ifrån västertorp till märlarhöden med olika skor på fötterna.
När vi kom hem så ställde vi våra omaka skor rätt långt ifrån varandra. Dagen efter när Mickes pappa såg det och frågade hur fulla vi egentligen var i lördags. Han undrade varför vi ställt våra skor med sånt mellan rum.
Livet är bra orätvisst jag vill också kunna välja med att ha andra skor men nej, jag måste ha inlägg i mina skor vilket gör att jag behöver en storlek större de måste vara breda, så det ser oftast ut som jag har jättefötter.

Steffi fyllde 18 år i lördags, vi har känt varandra i 5½ år nu, Massa trevliga och glada minnen tillsamman, och några arga med XP

Jag har ont i magen och snart börjar parlamenten adjos

Bangkok Hilton

Hade en så fruktasvärd mardröm om den filmen och det har jagat mig hela dagen. Kan kolla på de läskigaste skräckfilmerna utan att bli rädd. Men denna film fyllde mig bara med ett sånt obehag. Fast den var väldigt bra och värd att se på. Handlingen är verklighetsbaserad,  handlar om amrikanska Kat Staton som träffar en kille som hon faller för. han ger henne en "liten present" som i själva verket innehåller stora mängder knark. På den thailändska flygplatsen, åker hon fast, killen är som bortblåst. Thailändka polisen tror inte på hennes ord om oskyldighet och sätter henne i Thailands mest fruktade fängelse, Bangkok Hilton med domen DÖDEN.

Jag undrar själv hur man skulle reagera i en sådan situation för det är inte omöjligt att det kan hända än, även fast man intevill tro det. Utan bevis är man skyldig. Det stämmer nog rätt bra eftersom människan är bra på att ljuga.

Men för att inte råka ut för knarkmissöden så ska man aldrig lämna bagaget utan uppsyn.
 


jobb idag, ush på sena dagar.
Måndag: 8:30-15:00
Tisdag: 7:10-14:00
Onsdag: 8:45-17:30
Torsdag: 8:00-17:30
Fredag: 8:00-16:30

Så har min vecka sätt ut, måndag och tisdag var inte så farliga sdå, men det är bara så jobbigt att hamna på olika ställen hela tiden för det betyder olika namn, olika rutiner och regler. När man väll börjar lära känna barnen är det tack och hej!
Aja men det är jobb och jag jobbar:D

Nu ska jag ringa mamma och berätta att jag inte somnade i badkaret.

Just grow up

Livet som vuxen går ut på att leva upp till sina förväntnigar som man hade när man var barn. Man vill ut och se sig om i världen stå på egna ben  och inte vara bundna till sina föräldrar. Men ett barns skildring av vuxenbilden finns bara i deras fantasi. De tror att allting är så lätt, men det är en stor utmaning att gå från barn till tonåring/ungdom och sen steget till vuxen. Men när är man vuxen? Är det när man nästan sätter kaffet i halsen för att man inte har tid för en lungn kopp kaffe?
Eller när ens liv enbart börjar kretsa om arbete, barn och räkningar?
Kan man vara vuxen men samtidigt bo hemma? Eller räknas man bara som ungdom då?
Ett jobb ger en alltid lite vuxenstatus, att käna sina egna pengar, att bo helt ensam är man fullt vuxen då?

För att citera Pippi

"kära lilla krumelur jag vill aldrig bliva stur"

Man hade det kul som barn då kan man ha det kul som vuxen med, föra över allt till sina barn så de får en bra uppväxt och en lust till att bli stora.



Jag har tänkt väldigt mycket på det här med att vara vuxen, eftersom jag jobbar med barn och de ser på mig som vuxen.
Men jag antar att det är ens eget beslut när man ska bli vuxen och lämna ungdomen bakom sig, men det känns som jag har några år kvar. 


Var på skogskyrkogården iår, så mysigt där med alla ljusen som brinner sen hade man ju trevligt sällskap : ) 
Idag var jag och gymmade, ibland undrar jag om folk tror att jag är så pass korkad att de tror att jag stavar fel på mitt egna namn. Det händer väldigt ofta, jag skriver mitt namn för och efternamn sen ska andra skriva av så blir mitt förnamn med E på slutet och efternamnet utan D... Men det kan ju hända att de bara skriver av i all hastighet.

Snart börjar parlamentet då får man skratta :=)

RSS 2.0