deed

Ända sen jag vart liten har jag alltid tänkt på döden. Jag tänker faktiskt väldigt mycket på döden. alldels för mycket för att vara normalt, skulle jag tro. Tänker mycket vad som händer efter döden. Om man kommer till en ny värld, om man föds om på nytt eller bara ligger där död. Hur folk skulle reagera om man gick bort i sina unga dagar, i olycka, sjukdom eller något annat. Hur personerna skulle bli informerade om det, hur det skulle reagera. 
Jag såg en död/medvetslös person en gång, hon bodde på ålderdomshemmet som låg brevid min skola och en dag när jag skulle hem så hade hon ramlat i trappan. Det stod massa människor och kollade på. Maan tänker inte på döden på samma sätt när man var 8 år. När jag kom hem och ringde mamma så sa jag typ bara *det låg en död tant i trappan* 
Men man behöver kanske mera tid att täka vad som händer när man är 8 år gammal. 
En gång när vi satt i bilen på väg till landet satt jag och frågade massa frågor till mamma. Som: Vad skulle hända med mig och Niclas om ni dör? Jag var en sån unge som grubblade mycket men såg ändå allt ifrån den ljusa sidan.
Mamma, vad skulle hända om jag och niclas dog och du o pappa? Sen drog jag till med något klyftigt som det ordnar sig nog. Det är nog väldigt sant allt ordnar sig till slut. 

Även fast man mår dåligt är det bara att kämpa vidare..




______________________________________________________________________________________________


Jag åker på redag till Bulgarien, kan skicka vykortXP 
Ska vara borta i två veckor, med min mor. 
Imorn är det skola och hämta betyg, bränmatrial ;P de är inget att skryta om direkt om man säger så. 

SARAAAH KOMMER IMORN TILL SVERIGE MAN HAR LIX INTE SÄTT MÄNNISKAN PÅ ÖVER TVÅ ÅR! :

   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0