Anneli

Jag ar forfarande inte förstått att jag tagit studenten, det går liksom inte. Det var bara en sån underbar känsla, jag kände mig så varm och lycklig. Allt var så bra, champange frukost hos Anna, 5 år två sekunder:) Hennes mamma kände till en början inte igen mig. Men sen så förstod hon vem jag var :P
Vi hade skrivning i mösssorna,  drck campange, skålade, sjung, tog kort, åt jordgubbar och frukter.
Sen tog vi grupp foto, alla var så fina :)



Den bästa klassen jag gått i, trots att vi bara är tjejer :D
I min förra klass i 7-9 så kastade dem, böcker, bänkar och stolar om kring sig och var väldigt stökiga.
Men vi tjejor är så lungna och fina:D Alla i klassen förutom fyra stycken var med.
På vägen till bussen, skrek vi, sjung och var glada.
Skrek åt varenda bil vi såg och blev lyckliga när dem tutade och vinkade.
Sen på vägen till skolan sjung vi som bara den, det var bara så härligt, 20 personer som sjunger, skriker och är glada på samma gånga, alla i vita kläningar (utom en, känn dig utpekad XP) och med sina mössor på. 



Kommer integlömma detta på väldigt länge. 
Sen var det foto i aulan, det var väldigt mycket ljud i skolan, alla skrek vislade i visselpipor, sjung. 
Det var bara jobbigt att vara där. Efter fotot bar det av till holken våran kära Susanne sa hejdå till oss, vi fick såpbubblor:)
Hon läste, dikt och sjung, vi påminner om mumintrollen. Det är inte lätt att hålla sig till gråt när andra gråter. 
Kommer sakna Susanne<3 Annika och Robert med för den delen:P

Hon har stöttat oss otroligt mycket under dessa tre år. 
Sen var det upp till bilden, sen aulan, där jag fick panik och var nära till gråt flera gånger. Jag gillar inte mycket människor. Sen till bilden igen, betyg + vattenflaska. Sen uppradning i korridoren. 
Alla skrik och ljudet var verkligen öronbedövande, men pirret i kroppet och hoppet om förväntningarna var så starka. 
Sen när vi ställde oss utanför dörrarna i väntan på att de skulle öppnas då kom tårarna. 
Sen ut bland allt folk, och försöka hitta sin familj. 

Peter och jag, en resa genom livet. Vi har känt varandra i 18 år och det var underbart att fira denna dag med dig :) 
Farfar med sin mössa skulle vara med han med :P Massa saker runt halsen, blommer och gossedjur. 
Magnus körde runt mig och Dorro sen vi skrek och var lyckliga:D
Det är helt ofattbart att man tagit studenten, det finns inga ord. 
Man har gått i 13 år i skolan och nu är det bara slut, bara sådär. 
Mottagningen var härlig, inte för jag kände folk där, det blev typ.
De: Grattis!
Jag: Tack, vem är du :P
Men det var ju Peters människor.
Det blev en massa mat och trevligheter, paketöppning, William hjälpte mig :)

Sen drog jag, Andreas & boyzen ut.
C kom :D:D

Underbar kväll, tack alla <3