cuz' i dont want to
Mitt rum är stökigt, det är det alltid. Min mamma klagar alltid och skämtar alltid hur slarvig jag är, att jag aldrig kommer växa till mig. Hon gör så mycket för mig och det lilla hon kan begära är att jag städar mitt rum och hjälper till lite hemma, men inte ens det ska jag klara av? Sitter bara framför datorn, kollar på tv, spelar GH eller sover. Jag vill inte göra annat jag orkar inte göra annat. Har ingen lust, jag saknar livslust totalt det börjar snart gå överstyr, börjar nästan bli farligt.
Jag får det mesta jag pekar på, är en bortskämd liten skitunge, mina föräldrar tycker det iallafall. Jag fick en resa till Bulgarien i två veckor, min brorsa har aldrig vart krävande.
Jag har inget jobb och lever på mina föräldrar, min brorsa försörjer sig på sin musik och har ett jobb.
Iofs var han arbetslös ett år efter studenten. Men han har sin musik, han spelar på olika ställen lite här och var, gör karoke skivor, karoke värd. Jag får alltid höra hur duktig min brorsa är, hur tallangfull han är, att han kommer bli något, något stort. Min kusin har ett jobb han, körkort jag har inget av det. Får hela tiden höra att jag borde satsa på körkortet. Men för i helvete försök att fatta att jag inte ORKAR! et handlar inte om att jag inte vill, jag orkar inte.
Borde nästan döpa om min blogg till annelisemoblogg.blogg.se. Jag är lat, och är trött hela tiden, jag sov rätt mycket under resan dock inte så mycket under natten. Jar är arg, irreterad och ledsen väldigt ofta.
Jag ljuger hela tiden för alla, mina kompisar, mina föräldrar och mig själv. Jag säger hela tiden att jag mår bra, att jag inte har panikångest eller något mer, att jag inte mår så dåligt som jag gjorde förut. Men om sanningen ska fram så är det nästan värre nu. Jag vet att jag borde ta hjälpen jag kan få men jag vill inte, jag vill inte gå dit, ingen kan faktiskt tvinga mig.
Egentligen borde jag inte vara så olycklig som jag är, mina föräldrar är gifta, de ger mig det mesta, dem tror på mig, tycker att mina betyg är bra (jag tycker dem är världelösa)
Men något som är bra att jag faktiskt äter.
Jag får det mesta jag pekar på, är en bortskämd liten skitunge, mina föräldrar tycker det iallafall. Jag fick en resa till Bulgarien i två veckor, min brorsa har aldrig vart krävande.
Jag har inget jobb och lever på mina föräldrar, min brorsa försörjer sig på sin musik och har ett jobb.
Iofs var han arbetslös ett år efter studenten. Men han har sin musik, han spelar på olika ställen lite här och var, gör karoke skivor, karoke värd. Jag får alltid höra hur duktig min brorsa är, hur tallangfull han är, att han kommer bli något, något stort. Min kusin har ett jobb han, körkort jag har inget av det. Får hela tiden höra att jag borde satsa på körkortet. Men för i helvete försök att fatta att jag inte ORKAR! et handlar inte om att jag inte vill, jag orkar inte.
Borde nästan döpa om min blogg till annelisemoblogg.blogg.se. Jag är lat, och är trött hela tiden, jag sov rätt mycket under resan dock inte så mycket under natten. Jar är arg, irreterad och ledsen väldigt ofta.
Jag ljuger hela tiden för alla, mina kompisar, mina föräldrar och mig själv. Jag säger hela tiden att jag mår bra, att jag inte har panikångest eller något mer, att jag inte mår så dåligt som jag gjorde förut. Men om sanningen ska fram så är det nästan värre nu. Jag vet att jag borde ta hjälpen jag kan få men jag vill inte, jag vill inte gå dit, ingen kan faktiskt tvinga mig.
Egentligen borde jag inte vara så olycklig som jag är, mina föräldrar är gifta, de ger mig det mesta, dem tror på mig, tycker att mina betyg är bra (jag tycker dem är världelösa)
Men något som är bra att jag faktiskt äter.
Kommentarer
Trackback
